Årets världsmästerskap i fotboll går nu in slutspelsfasen då det gäller för de kvarvarande lagen att vinna eller försvinna. Troligen kommer en del av dessa slutspelsmatcher att avgöras på straffläggning. Under de 11 världsmästerskapen från 1982 till 2022 har totalt 164 slutspelsmatcher spelats. Trettiofem av dessa har avgjorts på straffar. Detta innebär att, historiskt sett, går ungefär var femte slutspelsmatch till straffläggning.
Straffläggning är inte bara spännande för fotbollsintresserade utan även en företeelse om vilken det finns riklig mängd av beteendeforskning. Exempelvis ger vår antologi Myths and facts about football: The economics and psychology of the World’s greatest sports följande intressanta fakta.
1: Det saknas empiriskt stöd för att laget som börjar straffläggningen alltid är det lag som vinner till slut. Således är det ingen matchavgörande fördel att slå den första straffen. Resultatet, som kan intuitivt tyckas vara tveksamt, bekräftas dock också av andra studier (t.ex. Vollmer, Schoch & Brandes 2024; Pipke 2015).
2: Att slå en straff kan spelteoretiskt liknas med ett 3 * 3 spel. Med andra ord, straffskytten kan slå straffen till vänster, i mitten eller till höger av målet. För målvakten gäller det att slänga sig till vänster, stå kvar mitt i målet eller kasta sig till höger. Före 1974 ansågs straffsparken dock vara ett 2 * 2 spel där straffar slogs antingen till vänster eller höger och, följaktligen, kastade sig målvakten till vänster eller höger. I VM-finalen 1974 mellan Västtyskland och Nederländerna, placerade holländaren Neeskens straffen mitt i mål medan tyske målvakten Maier slängde sig till höger. (Omslaget på nämnda antologi skildrar just denna straffsituation, se nedan.) Därmed förändrades strategin för att slå straffar. Som en konsekvens blir det senare fler mål på straffsparkar.
3: Tveklöst har målvaktens agerande en stor betydelse för om straffsparken ska bli mål. I antologin presenteras analyser av data om straffsparkars riktningar och målvakters agerande under dessa. Analyserna pekade på att målvakterna var benägna att kasta sig för ofta till vänster eller höger i målet, i förhållande till hur straffsparkarna faktiskt slogs. Således kan Neeskens strategi löna sig. Målvakternas agerande kan förklaras av en benägenhet att prompt agera trots att passivt beteende kan ha fördelar. Det kan ju uppfattas att målvakten inte har gjort sitt jobb tillräckligt, när hen stod kvar i mitt i målet medan bollen placerades i vänster eller höger hörn.
Ha gärna ovannämnda resultat i åtanke när du betraktar straffläggningarna som kanske uppkommer i de resterande matcher av årets fotbolls-VM.
